Tät, stark och obarmhärtigt ärlig

"Så sent som 2010 gjorde en rysk historiker ett unikt fynd i ett arkiv: en dagbok skriven av en sextonårig flicka inne i Leningrad, under nazisternas belägring av staden. Ett djupare inifrånperspektiv går knappast att få. När dagboken börjar i maj 1941 bor Lena med sin fostermamma och Aka, en äldre kvinna vars exakta relation till familjen förblir oklar. Lena är djupt patriotisk och övertygad om Sovjetunionens överlägsenhet, och hon är uppfylld av viljan att vara en god Sovjetisk Skolflicka. Men också av längtan efter kärlek och gemenskap, en längtan som lyser igenom hela dagboken. Jag tror inte att det går att komma så mycket närmare fasorna i en belägrad stad utan att själv vara där, än man gör i Lena Muchinas dagbok. Naivt, men med en brådmogen klarsyn skildrar hon vad krig och svält gör med människor, vad krigströtthet innebär rent bokstavligt, och hur man kan bli så domnad av svält och utmattning att man knappt reagerar på sina närmastes död. Samtidigt gestaltar hon också människans enorma förmåga att ur en onormal situation ändå skapa något slags normalitet. Det är tätt, starkt och obarmhärtigt ärligt. Muchina frossar ändå inte i onödan i hemska detaljer." Östgöta Correspondenten

Läs hela recensionen här:

https://web.retriever-info.com/go/?p=595343&a=34310&sa=2015433&x=801a228944ebb2e958f487a5a65eb861&d=057183201311306853284