Tät, stark och obarmhärtigt ärlig
Publicerad: 2013-12-04
"Så sent som 2010 gjorde en rysk historiker ett unikt fynd i ett
arkiv: en dagbok skriven av en sextonårig flicka inne i Leningrad,
under nazisternas belägring av staden. Ett djupare
inifrånperspektiv går knappast att få. När dagboken börjar i maj
1941 bor Lena med sin fostermamma och Aka, en äldre kvinna vars
exakta relation till familjen förblir oklar. Lena är djupt
patriotisk och övertygad om Sovjetunionens överlägsenhet, och hon
är uppfylld av viljan att vara en god Sovjetisk Skolflicka. Men
också av längtan efter kärlek och gemenskap, en längtan som lyser
igenom hela dagboken. Jag tror inte att det går att komma så mycket
närmare fasorna i en belägrad stad utan att själv vara där, än man
gör i Lena Muchinas dagbok. Naivt, men med en brådmogen klarsyn
skildrar hon vad krig och svält gör med människor, vad
krigströtthet innebär rent bokstavligt, och hur man kan bli så
domnad av svält och utmattning att man knappt reagerar på sina
närmastes död. Samtidigt gestaltar hon också människans enorma
förmåga att ur en onormal situation ändå skapa något slags
normalitet. Det är tätt, starkt och obarmhärtigt ärligt. Muchina
frossar ändå inte i onödan i hemska detaljer." Östgöta
Correspondenten
Läs hela recensionen här:
https://web.retriever-info.com/go/?p=595343&a=34310&sa=2015433&x=801a228944ebb2e958f487a5a65eb861&d=057183201311306853284